Sara, Emiliya & Imran

detta med cancer är en tuff situation men om man kämpar och ser glädjestunder i den mörka tunneln så mår man mycket bättre och detta har jag lyckats bra med.. jag har inget hår på huvudet men känner ändå en väldig glädje för att jag lever.. vissa perioder är det så extremt tufft men det är bara att fortsätta att kämpa..

jag har en jätte bra läkare där han är bara så duktig på att förklara så att man kan förstå lite vad som händer i ens kropp. det är ett jätte plus att få en bra läkare och att läkaren kan svara på ens frågor eller ta reda på svaren och inte ha en läkare som tror massa utan en läkare som vet eller tar reda på hur det är..

alla proverna och röntgen av det olika slag jag gjorde visade att det inte var något farligt i min kropp. och sen fick jag detta förklarat som har emd min cancer att göra. att jag har pariklar/molekyler som min kropp inte kan ta hand om. och dessa partiklar blir som bakterier och gå ut i kroppen som virus och det får jag antibiotika för. och de som inte antibiotikan biter på måste min kropp ta hand om själv men min kropp klarar inte det inte och då blir det infektioner i kroppen som bildar små cystor och cystorna stöter min kropp ifrån och har sönder till rester som blir partiklar/molekyler som går ut i nervsystemet och nu ska det spola nervsystemet och detta ska det göra i höst. och denna spolning finns det inga bieftekter eller infektioner av och det känns toppen. och kommer bli helt återställd i nervsystemet. och kommer kunna leva ett helt normalt liv med allt enligt läkaren kommer och han sa att till och med din kropp kommer att klara av att bära ett barn om jag skulle bestämma mig för att skaffa flera barn.. just nu känns det inte som jag vill ha fler barn men jag är bara 25 år så det kanske hinner att ändras..

Idag har jag varit till neurologen och var så hemskt nervös innan s visste inte vad jag skulle ta mig till och nu vet jag att det inte var något farligt och att alla prover var ganska bra. Inte om man ska gemföra med en frisk person men jag är inte frisk och jag är så glad att det går till det bättre.  Skriver mer imorgon om vad de sa. Ska sova nu. God natt på er

man trodde att när man slutade med det starka cellgifterna i januari så skulle skiten vara över men fy fan vad fel jag hade.. det är mycket värr det känns helt sjukt att man ska behöva må så här.. jag kan inte sova för att jag mår illa, vill inte vara vaken för är så trött, kroppen värker av matthet.. vet inte om jag orkar mer.. nu får det vara nog på detta.. cancer är en jävla sjukdom som är lömsk.. vem som helst kan få den, vem som helst kan bära på den utan att det vet om de.. och den kan leva i många år innan den uptäcktes fy fan...

nu fick jag vräka ur mig lite ilska och jobbighet

i fredags var det en enormt jobbig dag.
vaknade kl 03.45 av att jag mådde så illa och sprang till toaletten och spydde och spydde och det var blod. men tog det lungt spydde lite till och iväg med barnen på dagis och sen hem och kräktes lite till och sedan från klockan 13.00 försökta jag få tag på akuten men det var omöjligt och jag blev svagare och svagare och till sist så hämtade jag barnen på dagis och körde hem det till mina föräldrar och gick till akuten. och där började man nysta i saker för inte bara med att jag spydde hade jag en huvudvärk som hade legat i sen 6 veckor tillbaka sen jag cyklade om kull för att det finns idioter som inte ska ha körkort som körde på min cykelkärra och jag slog om kull och slog i huvudet.. men för 3 veckor sen fick jag en brännande huvudvärk.. men på akuten gjorde det lite neurologiska tester och jag följde inte med som jag skulle och var yr.. det beställde en taxi och jag skulle in till ackis.. men skulle bara gå på toaletten och där spydde jag som en gris ner hela golvet och svimmade sen när jag vaknade till var det 3 sjuksköterskor och en läkare inne på toaletten och 2 ambulans personaler som föröker få i en nål i armen och efter 10-15 stick och det lyckades inte så gav det upp men då hade det spräckt 2 kärl och försökt få in nålen i nerven i högra armen.. så där är jag alldeles uppsvullen och blå grön och kraften i armen är låg..



men de satt stöd krage en hård jävel som jag tyckte var väldigt obehaglig och iväg emd ambulansen, en av killarna som jobbade på ambulansen jobbade i sthlm när jag bodde där och hämtade mig flera ggr under tiden jag väntade emiliya..

jag fortsatte och kräkas och läkarna talade om att det misstänkte att jag hade en hjärntumör.. och jag var jätte ororlig.. kommer in mitt under personalbytet*suck* men 10 minuter tog det sen skulle jag upp på CT-skalle(röntgen av huvudet), sedan skulle de röntgas av magen och ta massa prover och en elev skulle få testa sticka mig och läkaren sa du kommer aldrig att lyckas för det har stuckit så många ggr, men killen lyckades på första försöket..

kommer ner till ortoped och akuten och där placerar det mig precis vid receptionen.. och det var vell tur där fortsatte jag och spy och spy.. 3 spypåsar med blod.. 

men sen fick jag det glädjande beskedet det är ingen hjärntumör*jippi* vilken lättnad det var..

sen fick jag vänta på läkarna och det kunde inte hitta något först som sa varför jag hade ont eller kräktes.. men sen kom neurologen som hade läst av allt och det visade sig att det hade gått upp cancer partiklar upp i nervbanan upp emot huvudet som gjorde av ett sådant tryck..

så fick utskrivet primperan.. och sedan ska jag få en tid till sjukgymnastiken.. och en remiss till neurolog kliniken..

sedan ska mina nerver spolas rena och det kommer det att göra på KS i stockholm under hösten..

så jag fick sjukresor hem igen klockan 01.50 ungefär var jag hemma igen och helt slut och mådde inge bra.. men hem ska man från sjukhuset för varje pris enligt vissa läkare..

jag igår var det dax för injektion 2 och det gick jätte bra, det jobbiga är att jag måste sitta och åka 15 mil enkel resa för att få denna injektion men igår var det alltså dax och jag har precis varit och tagit prover nu.. som man alltid måste göra efter denna injektion, men det kan jag göra nu i tierp och det är skönt för första gången så tog jag injektionen ena dagen och proverna dagen där på och då var jag tvungen att var tillbaka på KS dan efter men nu kunde jag göra det i tierp så skönt..

igår var jag oxå och träffade killen som jag gav en chans och han lagade mat och vi hade det jätte trevligt, han hade en jätte mysig lägenhet och jätte fint. tycker om honom på något sätt, det kan ju leda något bra ur detta. justnu sover han för han jobbar nätter men vi får se vi kanske ska träffas igen på lördag.. det beror på hur pigg han är efter natt jobbet..

jag mår riktigt illa idag och vill egentligen inte äta men måste för annars mår jag bara sämre, men illa måender, yr och ont i huvudet och öm i kroppen det tillhör denna injektion.. det bästa är att det sitter bara i ca 1 vecka sen är man på banan igen och det känns så skönt..

idag är det dax för injektion 2, så får sitta och åka till sthlm och det gör jag med blandade känslor kan jag säga. jag vet vilket underverk den första injektionen gjorde men veckan efter injektionen med illmående, huvudvärk, blåmärken och öm kropp är jätte jobbig.. men det är värt det i långa loppet och jag är glad att jag fick ett ja för att få på börja dessa injektioner. och dessa injektioner är inte farliga överhuvudtaget och inte skadliga för kroppen. för det är ämne i dessa injektioner som de flesta människor har i kroppen och på den vägen får de inte tumörbildningar medans jag inte har detta ämne så det bildas tumörer. men går jag på dessa så kan det betyda att jag inte kommer få några nya tumörer..

igår när jag stod och duscha tappade jag massor av hår blev en 5 liters påse med hår. så idag beslöt jag att gå till frissan och klippa en frisyr som gör att jag kan dölja mina kala fläckar.. så här blev resultatet.. jag själv tycker det är jobbigt jag trivs i långt hår så jag tycker detta är skit..

 

här sitter jag och tänkte lägga ett inlägg innan hemsjukvården kommer. har så fruktansvärt ont i ryggen och revbenen, så hemsjukvården kommer och ska ge mig en morffin spruta men det har 7 före mig och det trodde det skulle ta drygt 2 timmar.. och jag tycker dessa timmar går långsamt tycker till och med minutrar och sekundrar går sakta.. och smärtan är förjävlig denna jävla cancer håller på ta knäcken på mig jag vill bli frisk.. mitt tålamod börjar ta slut ang denna jävla plåga man får gå igenom är så förbaska trött på folk som skickar till mig, fy fan livet är skit för jag är förkyld och jag känner bara HÅLL KÄFTEN ni kan få byta med mig.. ni har ingen aning om hur det är att allt är skit och det känns som livet håller på rinner ifrån en.. sen vet jag att folk har det mycket värre än mig.. men en förkylning det är inte så farligt..

mitt hår har börjat falla med*suck* jag hoppas det bara är underhåret nu med..

ska jag skriva om lite annat med..
idag var jag på sista träffen inför detta jobb jag hade sökt och det gick jätte bra det är som elev assistent och idag fick jag träffa flickan och hennes föräldrar och det gick jätte bra och kändes jätte bra.. men som sagt så är det en tjej till som det nu ska välja emellan och det som ligger i minus åt mig är faktiskt det som betyder mest för mig och det är mina två underbara barn.. de är rädda att det kan bli mycket VAB.. men jag hoppas innerligt det väljer mig.. skulle ha fått besked av rektorn idag på eftermiddagen men han ringde och berättade att flickan och föräldrarna ville tänka över natten.. så jag ska få besked under morgon dagen..

det finns en sak som jag tänker på och det är att ingen där jag sökt jobb vet att jag har cancer och jag undrar vad de kommer att tycka om jag tappar håret för jag har bestämt mig för att jag bara kommer att använda sjal och ingen peruk under tiden för håret växer ju tillbaka men undra vad elever och lärare kommer att tycka.. men det får jag ta då.. just ikväll känns mycket jobbigt och jag känner mig svag och ledsen.. men jag kommer vell igen imorgon är det en ny dag och då blir det nya tag..

strax hoppas jag hemsjukvården kommer och jag kan få smärtlindring och sedan få ta min imovan och gå och lägga mig om jag kan sova.. men det går ganska fort för smärtlindringen som att det är sprutform..

idag har jag varit på cellgiftbehandling 4/22 och än så länge har jag inte börjat tappat något hår, men tappade inte allt förra gången heller utan tappade bara tussar och mest under håret och jag har så extremt tjockt hår i vanliga fall så det syndes inte men bara känslan då var jobbigt att håret höll på att ramla.. men fick höra kommentarer om vad är håret värt emot livet.. men det går inte att jämföra.. och tror kanske att är man 50 år och tappa håret var det lute lättare att acceptera.. men jag var bara 24 år och tänkte mycket på detta. men denna gång ser jag lugnare på det fast jag tycker det är en jobbig tanke som att man ska söka jobb osv. annars är det som är jobbigaste just nu är faktiskt illa mående och trycket emot ryggen det gör inte ont men känns obehagligt hela tiden.. men vet att det kommer att bli bättre och denna omgång mår jag så mycket bättre än vad jag gjorde förra året denna tid.. sedan har jag fått blod idag igen och det gick bra men magen blir bara lite orolig efter det.. nästa gång blir det nog sista omgången med blod för då har värdet passerat 100 tror de

nu ska jag försöka skriva en historik om min cancer och försöka korta ner den så mycket som möjligt.

mars -07
då börjar min resa och kamp, jag tog massa provtagningar, röntgen och allt för jag skulle göra en gastric bypass operation och den genom fördes med det att det höll på att tappa greppet om mig under operationen och jag misste jätte mycket blod. så det var beredda att ringa mina föräldrar. men operationen genomfördes och jag skrevs ut från sjukhuset.

maj -07
jag började få extrema smärtor i magen, rygg och nedre delen av buken. jag åkte in till sjukhuset och klämde och jag fick utskrivet kåvepenin med att de sa att jag hade en infektion efter operationen.

juni -07
så kontakde jag vårdcentralen och berättade att mina smärtor fortfarande inte har försvunnit och att jag mår inge bra, jag mår illa och jag har jätte ont i kroppen. det skickar mig akut till st:görans sjukhus. och de tog prover och jag blev inlagd fick då reda på att jag var gravid och att det misstänkte utanför havandeskap och därför jag hade så ont. det gjorde ett vaginalt ultraljud men allt såg jätte bra ut. och det tyckte jag skulle kontakta en barnmoska. jag blev utskriven efter 1½ dygn. men mina smärtor var extrema och det var jobbigt att jobba hel tid med dem men jag var tvungen.
jag kontaktade en barnmorska och allt såg bra ut men jag var väldigt uppsvälld i magen så det var nog av det smärtorna tog fart som att jag var ny opererad.

augusti -07
så var jag och jobbade då forsade det blod så jag trodde att jag hade fått missfall ringde till min chef och de kom en tjej från jouren ut och tog mitt arbetspass och jag åkte in till danderydssjukhus. där gjorde dett ett ultraljud och kunde konstatera att barnets hjärta slog och fick ingen riktig förklaring till detta. så fick åka hem och blev i allafall sjukskriven 50%. och fick en tid till specialist mödrvården. och där sjukskriv det mig 100% resten av graviditeten och då var jag i vecka 12. men smärtorna dog inte men jag levde mig leva med dem.

mars -08
då kom min dotter till livet efter 9 minuter på förlossningen och jag kände inte riktigt av värkarbetet som att jag hade sådana extrema smärtor hela tiden.

april -08
var jag in på rötgen och provtagningar och allt för mina smärtor dog inte ut fast det hade gått drygt 1½ månad sen förlossningen. men det kom inte fram till något utan det fick ingen förklaring mer än att det kunde var ichiasnerven som kom i kläm och där igenom så kunde jag få mina extrema smärtor.

juni -08
åter igen så var jag gravid och valet var självklart att behålla det och det skulle bli lite mer än 1 år mellan barnen fick reda på att jag skulle ha beräknad förlossning 16 mars.

augusti -08
så kämpade jag en hel natt hemma hos mina föräldrar med så extrem smärta så jag trodde jag skulle dö, och trodde att förlossningen hade satt igång så min mamma försökte nå de på akuten i tierp men inget svar så det slutede med att vi ringde en ambulans och kom in till akademiska sjukhuset i uppsala. och där kolalde de och förlossningen var ej igång utan barnet låg där det skulle men det konstaterade i allafall att jag hade ett kraftigt njurstens anfall och skrev ut smärtstillande det kunde int göra något för det första var jag gravid och för det andra så tillhörde ag inte uppsala landsting.

hösten -08
åkte jag in och ut på sjukhus med smärtorna han och gå igenom att ligga på alla stora sjukhus i stockholm men inget kunde man riktigt komma fram till vad det var för fel.

februari -09
6 veckor innan förlossningen misstänkte jag att förlossningen var på g. så ringde in och som att förra förslossningen hade gått så fort så beslöt man att jag skulle komma in för att kontrollera det. och sagt och hjort 3 timmar efter samtalet så var min son född.

mars -09
så åkte jag åter igen in akut och fick där reda på att jag har problem emd min njure och kommer att behöva en ny. fick massa medeciner.

juni -09
så var jag i finland till min morfar tillsammans med min mamma och mina barn och mina smärtor var ohärdeliga med jag överlevde kom hem och direkt fick jag ringa till sjukhuset och fram och tillbaka. så fick jag konstaterat att jag hade förstor lever. och åter igen nya medeciner och ut med de gamla.

hösten -09 och våren -10
så åkte jag in och ut från sjukhusen mellan specialist mottagningar och oliak läkare och olika provtagningar och röntgen och ultraljud och de visste inte vad det var för fel på mig mer än att jag hade njursten..

juli- augusti -10
jag började jobba inom vården och en morgon hade jag så ont så jag kunde knappt gå och kom på akuten i tierp och där konstaterades njursvikt blev sjukskriven 10 dagar men hade så ont och det klämde ut på ryggen. började jobba igen och jobbade 2 dagar sedan hade jag varit svimfärdig efter jobbet åter igen så fick jag uppsöka läkarvården och träffar samma läkare jag har trffat flera gånger på akuten. och det slutade med att han skickade in mig till uppsala där det togs prover på ryggmärgsprov.. och det såg inge bra ut, jag hade blåmärken på kroppen och det undrade hur jag hade fått dem och jag sa jag vet inte det bara plppar upp från igenstanns. och sagt och gjort mina vita blodkroppar var inge vidare. det togs röntgen bilder och ultrljud jag hade stora stenar så det skulle skicka en remiss till urologen.. och fick morrfin och fick åka hem det skulle ringa mig dan efter och berätta vad prover och allt sa.

september -10
chockbeskedet kom jag hade en tumör i magen på 3127g och nästa besked kom att den går inte att operera bort för den är som flytande margarin. jag fick världens döds ångest. de sattes in cytostika behandling 2 dagar efter beskedet. höll på med det i 3 veckor. men utan resultat så det gick över på cellgiftsbehandling. och svarade jag jätte bra på men jag blev jätte dåligt.

december -10
så försvann min färg i ansiktet och resten av kroppen, mina ögon var tomma, ingen trodde att jag skulle överleva nyår inte ens läkarna. och mina föräldrar speciellt mamma trodde att det var sista julen med mig.

februari -11
sprängde njursten så en del av smärtorna minskade av det

mars -11
nu hade allt vänt och jag mådde bättre och nästan hela tumören var borta det lilla som var kvar skulle operars bort.

april -11
jag var på min sista cellgiftsbehandling och jag trodde kan det vara sant hade åkt in  varannan måndag sen i september. men det var sant. och jag mådde jätte bra. det ända var sömnen som inte funkade och jag fick utskrivet insomnings tabletter.

juni -11
kom ett bakslag det upptäckte cancer partiklar i käken. världen rasade lite granna

juli -11
jag kom in till käkkirurgen som skulle skrapa hela övre käken. och det gick bra allt blev klart på samma gång.

november -11
smärtor börjar komma, blå märken började komma. och fick fick en remiss till akademiska igen

december -11
skulle in och ta ryggmärgsprov och röntgen men blev inlagd för hade så lågt blodvärde så jag fick blod. och det hittade en tumör under revbenen upp mot högra lungan och jag de satte in celiigifter och får åka in och få blod. och nu måste de stoppa detta så inte cancern angriper hjärtat.

januari 2012
imorgon så ska jag in på cellgiftsbehandling 4/22