autismmottagningen

då ska vi ha först träffen på autismmottagningen då emiliya är med. tidigare har det bara varit jag och personal från habiliteringen och förskolepersonalen..
jag får hoppas att det går bra, det är lite jobbigt för den personen som skulle ha varit med på autismmottagningen är sjukskriven och då blev det den personal från förskolan som jag ej kommer överens med och har inte gjort under dessa två år som har gott för hon har alltid något och klanka ner på.. och jag känner att det är jobbigt att hon ska vara med.. och förra gången på mötet så blev det lite ord samman komster för hon tror att hon kan och vet allt.. och jag vet vell bäst hur mitt barn och reagerar och hon vet inte alls hur det är hemma hos mig fast hon tror det.. bara för att emiliya är på ett sätt på förskolan r det inte säkert det är så hemma. emiliya har svårt när det blir många och blir lite apatisk och stirrar bara ut i tomma intet men så är hon inte hemma med familjen men kan bli om det kommer många hem.. men denna personal tycker att det är svårt att komma i kontakt med emiliya.
men jag har pratat med hab personalen så det vet vad jag tycker om henne och berättat hur hon har hållt på och försökt trycka ner mig under 2 års tid så det skulle ha det i baktankarna för det är väldigt jobbigt.. för riktigt från början när jag skolade in mina barn var mycket som handlade om att jag var ung förälder och att jag måste behöva mer hjälp och jag tyckte inte det för jag klarar mig. sen var det att jag hade dåligt omdöme med att jag skaffade barn med barnens pappa.. och sedan har det kretsat att emiliya inte kan prata och inte säger något men hemma pratar hon och det har mina föräldrar kunnat intyga men denna personal säger nej så är det inte.. sen så tycker hon att fast jag har cancer ska jag kunna ha barnen  hemma och jag ska inte orka jobba och jag ska sluta vara så trött men hon fattar ingenting..

men ska försöka komma vidare och strunta i detta.. men det är svårt som att det kommer upp nya saker hela tiden.. men nu gör vi ett nytt försök ett leende på läpparna kanske hon blir snäll hon med..

inte som man har tänkt sig

dagen börjande strålande, imran har sovit hela natten utan napp. han har bara vaknat en gång men det gick och lugna honom. och sen åt vi frukost och hade det mysigt men sen så gick jag med barnen till dagis men sen var det tänkt att jag skulle gå en lång promenad inför blodomloppet men så blev det inte för när jag kom utanför dörrarna på dagis fick jag ett kraftig njurstensanfall så jag visste inte hur jag skulle ta mig hem. men hem kom jag och tog voltaren och citadon så nu får det blir några timmar i sängen istället så kanske jag kan gå en liten kortare promenad innan jag ska och hämta barnen på eftermiddagen..

atypisk autism

ja så hette diagnosen min dotter fick. äntligen är det klart, mina farhågor att det var något var rätt och det är lättnad att veta och veta att nu vet man vad man ska sätta in för hjälp..
sen kan man tycka att det är förjävligt att för att få rätt hjälp måste man få en diagnos stämplad på ett papper det tycker jag är lite fel men just nu känns det som en lättnad som att nu kan man gå vidare där ifrån..
hon och jag ska gå i autism skola och det ska bli lite intressant för mycket av hennes svagheter går att träna upp men allt med henne tar längre tid än emd en normal 4 åring men allt funkar och jag försöker inte hålla henne borta från samhället hon kan bli trött av mycket intryck men hon får lära sig leva med det och hon vänjer sig sakta men säkert..

idag har jag även sökt stödfamilj till mina barn så det ska höra av sig inom en månad ang för att boka en tid och göra en utredning..

annars har det inte hänt så mycket idag jag är ganska trött idag.. så ikväll blir det en film under täcket i soffan..

RSS 2.0