historik om min cancer
nu ska jag försöka skriva en historik om min cancer och försöka korta ner den så mycket som möjligt.
mars -07
då börjar min resa och kamp, jag tog massa provtagningar, röntgen och allt för jag skulle göra en gastric bypass operation och den genom fördes med det att det höll på att tappa greppet om mig under operationen och jag misste jätte mycket blod. så det var beredda att ringa mina föräldrar. men operationen genomfördes och jag skrevs ut från sjukhuset.
maj -07
jag började få extrema smärtor i magen, rygg och nedre delen av buken. jag åkte in till sjukhuset och klämde och jag fick utskrivet kåvepenin med att de sa att jag hade en infektion efter operationen.
juni -07
så kontakde jag vårdcentralen och berättade att mina smärtor fortfarande inte har försvunnit och att jag mår inge bra, jag mår illa och jag har jätte ont i kroppen. det skickar mig akut till st:görans sjukhus. och de tog prover och jag blev inlagd fick då reda på att jag var gravid och att det misstänkte utanför havandeskap och därför jag hade så ont. det gjorde ett vaginalt ultraljud men allt såg jätte bra ut. och det tyckte jag skulle kontakta en barnmoska. jag blev utskriven efter 1½ dygn. men mina smärtor var extrema och det var jobbigt att jobba hel tid med dem men jag var tvungen.
jag kontaktade en barnmorska och allt såg bra ut men jag var väldigt uppsvälld i magen så det var nog av det smärtorna tog fart som att jag var ny opererad.
augusti -07
så var jag och jobbade då forsade det blod så jag trodde att jag hade fått missfall ringde till min chef och de kom en tjej från jouren ut och tog mitt arbetspass och jag åkte in till danderydssjukhus. där gjorde dett ett ultraljud och kunde konstatera att barnets hjärta slog och fick ingen riktig förklaring till detta. så fick åka hem och blev i allafall sjukskriven 50%. och fick en tid till specialist mödrvården. och där sjukskriv det mig 100% resten av graviditeten och då var jag i vecka 12. men smärtorna dog inte men jag levde mig leva med dem.
mars -08
då kom min dotter till livet efter 9 minuter på förlossningen och jag kände inte riktigt av värkarbetet som att jag hade sådana extrema smärtor hela tiden.
april -08
var jag in på rötgen och provtagningar och allt för mina smärtor dog inte ut fast det hade gått drygt 1½ månad sen förlossningen. men det kom inte fram till något utan det fick ingen förklaring mer än att det kunde var ichiasnerven som kom i kläm och där igenom så kunde jag få mina extrema smärtor.
juni -08
åter igen så var jag gravid och valet var självklart att behålla det och det skulle bli lite mer än 1 år mellan barnen fick reda på att jag skulle ha beräknad förlossning 16 mars.
augusti -08
så kämpade jag en hel natt hemma hos mina föräldrar med så extrem smärta så jag trodde jag skulle dö, och trodde att förlossningen hade satt igång så min mamma försökte nå de på akuten i tierp men inget svar så det slutede med att vi ringde en ambulans och kom in till akademiska sjukhuset i uppsala. och där kolalde de och förlossningen var ej igång utan barnet låg där det skulle men det konstaterade i allafall att jag hade ett kraftigt njurstens anfall och skrev ut smärtstillande det kunde int göra något för det första var jag gravid och för det andra så tillhörde ag inte uppsala landsting.
hösten -08
åkte jag in och ut på sjukhus med smärtorna han och gå igenom att ligga på alla stora sjukhus i stockholm men inget kunde man riktigt komma fram till vad det var för fel.
februari -09
6 veckor innan förlossningen misstänkte jag att förlossningen var på g. så ringde in och som att förra förslossningen hade gått så fort så beslöt man att jag skulle komma in för att kontrollera det. och sagt och hjort 3 timmar efter samtalet så var min son född.
mars -09
så åkte jag åter igen in akut och fick där reda på att jag har problem emd min njure och kommer att behöva en ny. fick massa medeciner.
juni -09
så var jag i finland till min morfar tillsammans med min mamma och mina barn och mina smärtor var ohärdeliga med jag överlevde kom hem och direkt fick jag ringa till sjukhuset och fram och tillbaka. så fick jag konstaterat att jag hade förstor lever. och åter igen nya medeciner och ut med de gamla.
hösten -09 och våren -10
så åkte jag in och ut från sjukhusen mellan specialist mottagningar och oliak läkare och olika provtagningar och röntgen och ultraljud och de visste inte vad det var för fel på mig mer än att jag hade njursten..
juli- augusti -10
jag började jobba inom vården och en morgon hade jag så ont så jag kunde knappt gå och kom på akuten i tierp och där konstaterades njursvikt blev sjukskriven 10 dagar men hade så ont och det klämde ut på ryggen. började jobba igen och jobbade 2 dagar sedan hade jag varit svimfärdig efter jobbet åter igen så fick jag uppsöka läkarvården och träffar samma läkare jag har trffat flera gånger på akuten. och det slutade med att han skickade in mig till uppsala där det togs prover på ryggmärgsprov.. och det såg inge bra ut, jag hade blåmärken på kroppen och det undrade hur jag hade fått dem och jag sa jag vet inte det bara plppar upp från igenstanns. och sagt och gjort mina vita blodkroppar var inge vidare. det togs röntgen bilder och ultrljud jag hade stora stenar så det skulle skicka en remiss till urologen.. och fick morrfin och fick åka hem det skulle ringa mig dan efter och berätta vad prover och allt sa.
september -10
chockbeskedet kom jag hade en tumör i magen på 3127g och nästa besked kom att den går inte att operera bort för den är som flytande margarin. jag fick världens döds ångest. de sattes in cytostika behandling 2 dagar efter beskedet. höll på med det i 3 veckor. men utan resultat så det gick över på cellgiftsbehandling. och svarade jag jätte bra på men jag blev jätte dåligt.
december -10
så försvann min färg i ansiktet och resten av kroppen, mina ögon var tomma, ingen trodde att jag skulle överleva nyår inte ens läkarna. och mina föräldrar speciellt mamma trodde att det var sista julen med mig.
februari -11
sprängde njursten så en del av smärtorna minskade av det
mars -11
nu hade allt vänt och jag mådde bättre och nästan hela tumören var borta det lilla som var kvar skulle operars bort.
april -11
jag var på min sista cellgiftsbehandling och jag trodde kan det vara sant hade åkt in varannan måndag sen i september. men det var sant. och jag mådde jätte bra. det ända var sömnen som inte funkade och jag fick utskrivet insomnings tabletter.
juni -11
kom ett bakslag det upptäckte cancer partiklar i käken. världen rasade lite granna
juli -11
jag kom in till käkkirurgen som skulle skrapa hela övre käken. och det gick bra allt blev klart på samma gång.
november -11
smärtor börjar komma, blå märken började komma. och fick fick en remiss till akademiska igen
december -11
skulle in och ta ryggmärgsprov och röntgen men blev inlagd för hade så lågt blodvärde så jag fick blod. och det hittade en tumör under revbenen upp mot högra lungan och jag de satte in celiigifter och får åka in och få blod. och nu måste de stoppa detta så inte cancern angriper hjärtat.
januari 2012
imorgon så ska jag in på cellgiftsbehandling 4/22
mars -07
då börjar min resa och kamp, jag tog massa provtagningar, röntgen och allt för jag skulle göra en gastric bypass operation och den genom fördes med det att det höll på att tappa greppet om mig under operationen och jag misste jätte mycket blod. så det var beredda att ringa mina föräldrar. men operationen genomfördes och jag skrevs ut från sjukhuset.
maj -07
jag började få extrema smärtor i magen, rygg och nedre delen av buken. jag åkte in till sjukhuset och klämde och jag fick utskrivet kåvepenin med att de sa att jag hade en infektion efter operationen.
juni -07
så kontakde jag vårdcentralen och berättade att mina smärtor fortfarande inte har försvunnit och att jag mår inge bra, jag mår illa och jag har jätte ont i kroppen. det skickar mig akut till st:görans sjukhus. och de tog prover och jag blev inlagd fick då reda på att jag var gravid och att det misstänkte utanför havandeskap och därför jag hade så ont. det gjorde ett vaginalt ultraljud men allt såg jätte bra ut. och det tyckte jag skulle kontakta en barnmoska. jag blev utskriven efter 1½ dygn. men mina smärtor var extrema och det var jobbigt att jobba hel tid med dem men jag var tvungen.
jag kontaktade en barnmorska och allt såg bra ut men jag var väldigt uppsvälld i magen så det var nog av det smärtorna tog fart som att jag var ny opererad.
augusti -07
så var jag och jobbade då forsade det blod så jag trodde att jag hade fått missfall ringde till min chef och de kom en tjej från jouren ut och tog mitt arbetspass och jag åkte in till danderydssjukhus. där gjorde dett ett ultraljud och kunde konstatera att barnets hjärta slog och fick ingen riktig förklaring till detta. så fick åka hem och blev i allafall sjukskriven 50%. och fick en tid till specialist mödrvården. och där sjukskriv det mig 100% resten av graviditeten och då var jag i vecka 12. men smärtorna dog inte men jag levde mig leva med dem.
mars -08
då kom min dotter till livet efter 9 minuter på förlossningen och jag kände inte riktigt av värkarbetet som att jag hade sådana extrema smärtor hela tiden.
april -08
var jag in på rötgen och provtagningar och allt för mina smärtor dog inte ut fast det hade gått drygt 1½ månad sen förlossningen. men det kom inte fram till något utan det fick ingen förklaring mer än att det kunde var ichiasnerven som kom i kläm och där igenom så kunde jag få mina extrema smärtor.
juni -08
åter igen så var jag gravid och valet var självklart att behålla det och det skulle bli lite mer än 1 år mellan barnen fick reda på att jag skulle ha beräknad förlossning 16 mars.
augusti -08
så kämpade jag en hel natt hemma hos mina föräldrar med så extrem smärta så jag trodde jag skulle dö, och trodde att förlossningen hade satt igång så min mamma försökte nå de på akuten i tierp men inget svar så det slutede med att vi ringde en ambulans och kom in till akademiska sjukhuset i uppsala. och där kolalde de och förlossningen var ej igång utan barnet låg där det skulle men det konstaterade i allafall att jag hade ett kraftigt njurstens anfall och skrev ut smärtstillande det kunde int göra något för det första var jag gravid och för det andra så tillhörde ag inte uppsala landsting.
hösten -08
åkte jag in och ut på sjukhus med smärtorna han och gå igenom att ligga på alla stora sjukhus i stockholm men inget kunde man riktigt komma fram till vad det var för fel.
februari -09
6 veckor innan förlossningen misstänkte jag att förlossningen var på g. så ringde in och som att förra förslossningen hade gått så fort så beslöt man att jag skulle komma in för att kontrollera det. och sagt och hjort 3 timmar efter samtalet så var min son född.
mars -09
så åkte jag åter igen in akut och fick där reda på att jag har problem emd min njure och kommer att behöva en ny. fick massa medeciner.
juni -09
så var jag i finland till min morfar tillsammans med min mamma och mina barn och mina smärtor var ohärdeliga med jag överlevde kom hem och direkt fick jag ringa till sjukhuset och fram och tillbaka. så fick jag konstaterat att jag hade förstor lever. och åter igen nya medeciner och ut med de gamla.
hösten -09 och våren -10
så åkte jag in och ut från sjukhusen mellan specialist mottagningar och oliak läkare och olika provtagningar och röntgen och ultraljud och de visste inte vad det var för fel på mig mer än att jag hade njursten..
juli- augusti -10
jag började jobba inom vården och en morgon hade jag så ont så jag kunde knappt gå och kom på akuten i tierp och där konstaterades njursvikt blev sjukskriven 10 dagar men hade så ont och det klämde ut på ryggen. började jobba igen och jobbade 2 dagar sedan hade jag varit svimfärdig efter jobbet åter igen så fick jag uppsöka läkarvården och träffar samma läkare jag har trffat flera gånger på akuten. och det slutade med att han skickade in mig till uppsala där det togs prover på ryggmärgsprov.. och det såg inge bra ut, jag hade blåmärken på kroppen och det undrade hur jag hade fått dem och jag sa jag vet inte det bara plppar upp från igenstanns. och sagt och gjort mina vita blodkroppar var inge vidare. det togs röntgen bilder och ultrljud jag hade stora stenar så det skulle skicka en remiss till urologen.. och fick morrfin och fick åka hem det skulle ringa mig dan efter och berätta vad prover och allt sa.
september -10
chockbeskedet kom jag hade en tumör i magen på 3127g och nästa besked kom att den går inte att operera bort för den är som flytande margarin. jag fick världens döds ångest. de sattes in cytostika behandling 2 dagar efter beskedet. höll på med det i 3 veckor. men utan resultat så det gick över på cellgiftsbehandling. och svarade jag jätte bra på men jag blev jätte dåligt.
december -10
så försvann min färg i ansiktet och resten av kroppen, mina ögon var tomma, ingen trodde att jag skulle överleva nyår inte ens läkarna. och mina föräldrar speciellt mamma trodde att det var sista julen med mig.
februari -11
sprängde njursten så en del av smärtorna minskade av det
mars -11
nu hade allt vänt och jag mådde bättre och nästan hela tumören var borta det lilla som var kvar skulle operars bort.
april -11
jag var på min sista cellgiftsbehandling och jag trodde kan det vara sant hade åkt in varannan måndag sen i september. men det var sant. och jag mådde jätte bra. det ända var sömnen som inte funkade och jag fick utskrivet insomnings tabletter.
juni -11
kom ett bakslag det upptäckte cancer partiklar i käken. världen rasade lite granna
juli -11
jag kom in till käkkirurgen som skulle skrapa hela övre käken. och det gick bra allt blev klart på samma gång.
november -11
smärtor börjar komma, blå märken började komma. och fick fick en remiss till akademiska igen
december -11
skulle in och ta ryggmärgsprov och röntgen men blev inlagd för hade så lågt blodvärde så jag fick blod. och det hittade en tumör under revbenen upp mot högra lungan och jag de satte in celiigifter och får åka in och få blod. och nu måste de stoppa detta så inte cancern angriper hjärtat.
januari 2012
imorgon så ska jag in på cellgiftsbehandling 4/22
Kommentarer
Postat av: Marianne Karlsson
Milda makte Saragumman vad du har varit med om mycket de sista fem åren med denna canser. Hoppas behandlingarna dina bara ska schwissa iväg och att du blir av med cansern en gång för alla. Det är jag säker på att du blir. Tänker på dig<3
Kram Marianne
Postat av: Annelie
SKRÄMMANDE att du skulle behöva gå såå länge innan de ens kollar upp vad dessa hemska magsmärtona verkligen beror på istället för att bara "tro".
Ha det bäst.. // Varm kram <3 Annelie
Trackback
