stöd familj
men sen har vi emiliyas familj eller par det är ett par från centrala tierp som inte har några egna barn och är 25-27 år och där sitter mitt tvivel. jag vet att det finns aldrig någon garanti hur länge en familj kan ha kvar barnen. men just i detta fall så sitter mina funderingar på det fallet att de är så pass unga så hon skulle kunna bli gravid vilken minut som helst känns det som och de har ingen erfarenhet av funktionsnedsättningar mer än att hon har jobbatr inom LSS och det är skillnad på ett jobb och ha det hemma så funderingarna är stora ang kommer det att säga ifrån emiliya om det blir gravida eller hur kommer det att bli då, kommer det bli en ny process då eller hur kommer det att bli. allt känns så ovisst och mycket tankar.. och jag ser inte ner på de för att det är unga utan mer att det är i den åldern där man kanske börja planera egna barn och då går funderingarna som att man måste vara så strukturerad och rutinmässigt.. och alltid när det händer nya saker så kan det bli väldigt jobbigt för emiliya så just idag så går mycket tankar men så vänder man på det inget säger att det inte kommer att vilja ha kvar emiliya fast det får ett eget barn för om det går något år då kanske emiliya är 6-7 år och då vet det ju vad emiliya behöver och hur hon är.. jag kommer ge dessa människor en chans.. och efter jag har träffat dem så kommer jag ta ett beslut efter det..
Jagbförstår verkligen din tvivel. Har man ingen erfarenhet av funtionshiinder så vet man inte riktigt hur det kommer att bli, har man dessutom inga egna barn så är det ännu svårare att förstå vad det är som krävs av en som stödfamilj.
Även om man tror sig orka och vilja ha kvar sitt jobb som stödfamilj när man börjar planera egna barn, så är det inte på långa vägar säkert att man orkar och klarar av det i praktiken, oavsett hur mycket man igentligen vill.
Som du skriver, man ska ju inte dömma dom från start, så det är nog bra att du träffar dom och bildar dig en egen uppfattning , men jag kan förstå din oro.
Får Emiliya vara med, så du kan se hur de passar ihop med henne och hon med dom?
Lycka till, hoppas de är bra så att du är villig att ge dom en chans, men känner du den minsta tvivel tycker jag du ska avvakta och vänta. Gå på magkänslan, den brukar leda oss mammor rätt när det gäller våra barn.
Massor av Kramer till dig vännen.
Annelie
Förstår att du funderar.....men man kan ju aldrig få några garantier på att dom får fortsätta vara kvar i samma familjer ,men du kan säkert ta ett bra beslut efter erat möte .....lycka till
Du är klok Sara, du kommer att göra det rätta för dina barn.. Ge dem en chans, det kan ju bli hur bra som helst =)
Ha nu en fin start på nya veckan..
Kram Mia
