Hjärtat

Idag ska jag åka ner till Sthlm och skriva på papprens ang umgänget på mina barn och sedan hämta barnvagnen till min lillebror som ska bli pappa i december. Sedan ska jag möta upp Håkan mitt hjärta i Sthlm innan vi ska åka hem till mina föräldrar och hämta barnen. Mitt liv känns väldigt enkelt just nu. Ha en bra dag


Abstinens

Jag har fruktansvärt abstinens ac avslutande cellgifter och ner plockande av cortison. Mår dåligt av detta


Länge sen jag skrev

Var länge sen jag blogga något nu. Hänt en hel del sista tiden och jag mår toppen fast är väldigt trött. Jobbar väldigt mycket fram till sista augusti. Och just denna vecka har varit tuff, går ut dag 7/9 imorgon. Längtar till lite ledig het. LCHF var jag tvungen att ge upp som att min kropp inte klara av art vara helt utan kolhydrater som att jag lider av lågt socker. Fick min lillebrors hund i början på sommaren men blev så fruktansvärt allergisk så den gick flytta hem till mina föräldrar. Fick i början på juli reda på att jag har 0 cancer partiklar kvar i kroppen och börjar räkna ner till frisk förklaring om 5 år. Och har minskat med njursten. Sen har set hänt något fantastiskt för jag har träffat en helt underbar kille som jag tycker så otroligt mycket om. Har faktiskt blivit kär:) Nej nu dax att sova. Ska och jobba imorgon


2 veckor har gott med LCHF

det har gott 2 veckor sen jag började med LCHF och det har gott jätte bra eller första veckan gick kanon och jag gick ner 2,8 kg. senaste veckan har varit seg så har stått still men känner men jätte taggad och känner inte alls att jag måste gå ner varje vecka eller inget alls.
 
jag har även beställt ris och nudlar och någon slags spagetti eller något och allt är utan kolhydrater och godkända av LCHF och det ska bli intressant.. och dessa varor har kommit idag så ska hämnta dem imorgon eller på onsdag för glömde det idag. för idag har jag varit på sjukhuset som att jag har haft pendlande socker..
 
den sista veckan har jag jobbat jätte mycket så det har varit tufft att bara jobba så mycket som jag har gjort men det kommer säkert att kännas jätte bra när min lön kommer nästa månad. mitt socker har varit så otroligt pendlande så jag har inte jobbat idag..
 
för en stund sen så var jag och mina små troll ut på en promenad i regnet med våran nya familjemedlem Bimbo.
 

LCHF

då har jag kört LCHF och jag tycker det funkar riktigt bra och jag mår ganska bra.. och det har funkat bra att äta och laga mat fast barnen inte har varit hemma något på 1½ vecka. men idag kommer mina små troll hem igfen och jag längtar så grymt efter dem. men det har haft det jätte bra med sin pappa fast han tycker att det har varit otroligt tufft. så nu får vi se när han hör av sig nästa gång och vill ha barnen. tyvärr har han de sällan och det är ett val han har gjort... och det är ju inget val som bara har legat sen han flyttade ner till göteborg utan det är ett val han tog längre tillbaka för ända sen seprationen för 2½ år sen så har han inte varit så intresserad av barnen och tar det om han behöver eller som han sa på familjerätten "sara tvingar mig ju att ha barnen" men det är hans val och hans förlust för han missar så mycket med barnen både i poistivt och negativt.. jag tycker också det är tufft perioder och speciellt när imran håller på som han gör men det är bara att fortsätt kämpa och visa vem det är som bestämmer..

parmasansoppa med broccoliebuketter och skinka

1 finriven gul lök
50g skinka
100g parmesan ost
150g färsk broccoli i små buketter
50g vitlök och ört philidelphia ost
1 msn grönsaksfond
4 dl grädde
0,5 krm cayennepeppar
salt
vitpeppar

* klipp skinkan i strimlor och låt den snabbt fräsa upp tillsammans med smör i en stekpanna. ställ åt sidan.

* hacka löken fint och stek i en kastrull tillsammans med smör.

* slå på grädden och låt koka upp tillsammans med grönsaksfonden.

* lägg sedan i broccolibuketterna.

* låt koka försiktigt i 3 minuter. fin riv parmasanen eller använd färdigriven. rör ner parmasanen och vitlöks och örtosten.

* låt småputtra till osten ha smält och tillsätt kryddorna och späd med mer grädde till önskad konsisten.

*lägg upp på tallrik och strö över skinkan.

LCHF- Mandel & kokoskex



Grundmjöl
(ger 1L färdigt mjöl)
2 dl sötmadel
2 dl kokosflingor
1,5 dl hela linfrön
1 dl skalade sesamfrön
1,5 dl solrosfrön
2 dl cashewnötter

kex
3 dl grundmjöl
3 ägg
1 tsk bakpulver
2 krm salt

* sätt ugnen på 175 grader.

* mixa alla ingredienser, utom 0,5 dl linfrö till grundmjölet i en matberedare. de ska blir som ett halvgrovtmjöl. tillsätt sedan restrerande linfröna.

* blanda samman 3dl mjöl med ägg, bakpulver och salt i en bunke. låt stå ca 5 minuter

* bred ut smeten på en plåt med bakplåtspapper. det ska vara så tunt att det precis håller ihop

* grädda i mitten av ugnen ca 15 minuter tills smeten får lite färg. ta ut plåten och skär kexen i lagom bitar

* sätt in igen på 50-75 grader i ca 1 timmer.

(var goda med smör och ost)


LCHF

idag körde jag igång med LCHF kost och det känns toppen och jag är så sjukt peppad och motiverad för detta just nu, och idag har flytit på hur bra som helst och gjorde en jätte god soppa idag och nu håller jag på med LCHF kex. så får jag se hur det blir, blir det bra så kommer jag och lägga ut receptet..

annars så har dagen varit toppen, och allt känns jätte bra fast jag saknar barnen sjukt mycket nu när det är hos sin pappa..

imorgon är det dax för utvärderingen på habiliteringen.. och det änns oki men inte att träffa en förskoleläraren..

Hörsel och balans test

Just nu sitter vi på bussen påväg till akademiska sjukhuset med Imran som ska på hörsel och balanstest. Han opererade in rör efter 20-tal öroninflammasioner. Men fortfarande upplevs det emellan åt att han inte riktigt hör som han ska. Och förra gången vi var in så ville han inte samarbeta så vi hoppas på bättre lycka denna gång.

Senare idag så ska vi åka hem och packa till imorgon får då åker barnen till sin pappa i 1,5 vecka. Så känns lite konstigt att vara Barnfri så länge.


Feber, ont i hals och huvud

Jag har varit jätte trött i helgen och känt mig hängig och svaret blev feber i morses och ont i huvudet och halsen. Känner mig sänkt men fortsätter att kämpa och ska vila för att orka med blodomloppet på torsdag eftermiddag. Jag känner att detta snart är över. Så idag så jobbade jag inte för det fanns det inte krafter till.

Annars tycker jag livet är underbart just nu och jag kämpar på. Detta känns kanon och det känns som jag är på väg åt rätt håll i mitt liv. Och ljuset i tunneln börjar bli större och större.

Jag är så glad att jag har mina när och kära som finns för mig när livet har varit tungt

Nej nu ska jag försöka på mig strumpor och hämta mina goingar.


Trött men glad

Då ligger man i mammas extra säng och ska strax sova för imorgon är det jobb. Tycker det är jätte roligt att jobba. Men idag har jag varit väldigt trött och Imran har varit riktigt i sitt ässe men har fått hjälp av pappa och han ska vara barnvakt i helgen åt han men försöker hjälpa till så mycket jag orkar och ännu mer nu när han for iväg med ambulans i veckan. Vi misstänker att han fick en 10:à attack.

Emiliya åkte iväg till sin stödfamilj för första gången i helgen och har varit lite orolig men har fått bilder på henne och fått lite uppdateringen så det har känns jätte bra.

Ska jag se om jag kan få in lite bilder här på bloggen med henne från idag hos denna familj. Det verkar toppen.


Stödfamilj

Igår var jag och Emiliya och hälsade på hos en stödfamilj och det kändes jätte bra så hon börjar åka till dem på fredag. Och om en stund ska jag åka ut med Imran till sin och hälsa på så det känns kanon bra att den biten är klar.

Detta kommer nog bli bra fast jag egentligen inte ville skicka iväg mina barn men nu känns det jätte bra.


Fy fan

Jag fattar inte. Orkar inte mer. Orkar inte mer. Vill inte mer. Varför tar ingen mig på allvar? Varför får jag ingen hjälp. Fy fan orkar ingen mer varför fattar pub och barn psykologen att jag behöver hjälp. Fy fan för detta jävla samhälle


JOBBIGT

jag mår jätte bra i kroppen. och cancern är under kontroll och älskar att gå till mitt jobb men så finns detta psykiska.. det har varit en kamp att få diagnosen cancer och samtidigt genomgick jag en skiljsmässa från barnens pappa och han har inte skött allt så jäkla bra utan han sköter det bara om det passar han och jag kan inget annat göra en sucka..
men i denna rör så börjades en utredning på emiliya att allt inte riktigt var som det skulle, hon utvecklades långt efter andra barn i hennes ålder och detta reagerade jag på redan när jag bodde i sthlm men det tog inte mig riktigt på allvar och det var ganska tufft att genom gå detta själv med det att barnens pappa ej är samarbetsvillig och ber hellre till allah än att inse att vi måste hjälpa våran dotter.. och all denna inre stress som jag haft med att leva eller dö, vad som är bäst för barnen har utlöst panik ångest.. men får ingen riktig hjälp det skickar mig på KBT och den ger tyvärr inget har gått på den i 4 omgångar utan skulle behöva något som lugnar ner mig fort när panik ångesten kommer men nej ingen som vill hjälpa till.. så det är bara att kämpa vidare med tårar i ögonen och hoppas att det går över och att det blir bättre..

just nu är det inte min dotter som håller på tar knäcken på mig utan min son, för han är hyperaktiv både hemma och på dagis och på alla andra ställen och vill inte sova och jag känner mig just nu helt knäckt.. det är semester att få gå och jobba och så ska det inte kännas.. och det är jätte tungt just nu.. och jag har ringt 2 ggr förra veckan till bvc barnspsykolog och 2 ggr till sköterskorna och pratat in på deras telefon svar men ingen har hört av sig så det känns skit just nu.. varför är det ingen som hör av sig?? jag känner att jag inte har energi och inte orkar med mitt eget barn.. känner mig som en värdelös mamma.. allt detta känns skit.. ibland undrar varför jag skaffade barn det skulle ha det bättre utan mig..

Äntligen

Då har man varit på ks. Och det blev en sån jävla lycka. Jag har känt mig ganska pigg de sista veckorna. Och idag fick jag reda på att jag aldrig har haft så här bra prover på många år. Då kändes det ÄNTLIGEN. Detta har man ändå väntat på men inte vågat hoppas på. Jag känner mig så lycklig.

Sen när jag bodde i Sthlm så umgicks jag jätte mycket med en kille från skolan. Men efter kg flyttade så upphörde kontakten med honom. Och för ca 2 veckor fick jag ett mail av han att han och han saknade mig och barnen och vi saknar honom och hans barn. Han är en underbar vän så nu ska vi se om vi hittar en helg som de kan komma upp och hälsa på.

Just nu känns allt jätte bra. Cancern på väg bort och fast jobb. Och allt annat som bara löser sig. Ser ett stort ljus i tunneln


Om

Min profilbild

Sara, Emiliya och Imran

Jag heter Sara och är 25 år bor några mil utanför Uppsala, där bor jag tillsammans med min dotter 3,5 år och min son 2,5 år. Här kommer jag blogga hur det är att vara ensamstående mamma och hur min kamp är emot min cancer. Kommer även att blogga om annat som rör mitt liv.

RSS 2.0