Stödfamilj
Igår var jag och Emiliya och hälsade på hos en stödfamilj och det kändes jätte bra så hon börjar åka till dem på fredag. Och om en stund ska jag åka ut med Imran till sin och hälsa på så det känns kanon bra att den biten är klar.
Detta kommer nog bli bra fast jag egentligen inte ville skicka iväg mina barn men nu känns det jätte bra.
Fy fan
Jag fattar inte. Orkar inte mer. Orkar inte mer. Vill inte mer. Varför tar ingen mig på allvar? Varför får jag ingen hjälp. Fy fan orkar ingen mer varför fattar pub och barn psykologen att jag behöver hjälp. Fy fan för detta jävla samhälle
JOBBIGT
men i denna rör så börjades en utredning på emiliya att allt inte riktigt var som det skulle, hon utvecklades långt efter andra barn i hennes ålder och detta reagerade jag på redan när jag bodde i sthlm men det tog inte mig riktigt på allvar och det var ganska tufft att genom gå detta själv med det att barnens pappa ej är samarbetsvillig och ber hellre till allah än att inse att vi måste hjälpa våran dotter.. och all denna inre stress som jag haft med att leva eller dö, vad som är bäst för barnen har utlöst panik ångest.. men får ingen riktig hjälp det skickar mig på KBT och den ger tyvärr inget har gått på den i 4 omgångar utan skulle behöva något som lugnar ner mig fort när panik ångesten kommer men nej ingen som vill hjälpa till.. så det är bara att kämpa vidare med tårar i ögonen och hoppas att det går över och att det blir bättre..
just nu är det inte min dotter som håller på tar knäcken på mig utan min son, för han är hyperaktiv både hemma och på dagis och på alla andra ställen och vill inte sova och jag känner mig just nu helt knäckt.. det är semester att få gå och jobba och så ska det inte kännas.. och det är jätte tungt just nu.. och jag har ringt 2 ggr förra veckan till bvc barnspsykolog och 2 ggr till sköterskorna och pratat in på deras telefon svar men ingen har hört av sig så det känns skit just nu.. varför är det ingen som hör av sig?? jag känner att jag inte har energi och inte orkar med mitt eget barn.. känner mig som en värdelös mamma.. allt detta känns skit.. ibland undrar varför jag skaffade barn det skulle ha det bättre utan mig..
Äntligen
Då har man varit på ks. Och det blev en sån jävla lycka. Jag har känt mig ganska pigg de sista veckorna. Och idag fick jag reda på att jag aldrig har haft så här bra prover på många år. Då kändes det ÄNTLIGEN. Detta har man ändå väntat på men inte vågat hoppas på. Jag känner mig så lycklig.
Sen när jag bodde i Sthlm så umgicks jag jätte mycket med en kille från skolan. Men efter kg flyttade så upphörde kontakten med honom. Och för ca 2 veckor fick jag ett mail av han att han och han saknade mig och barnen och vi saknar honom och hans barn. Han är en underbar vän så nu ska vi se om vi hittar en helg som de kan komma upp och hälsa på.
Just nu känns allt jätte bra. Cancern på väg bort och fast jobb. Och allt annat som bara löser sig. Ser ett stort ljus i tunneln
stödfamilj
har alla rätt till en andra chans??
missbrukar:
har du en gång haft ett alkoholmissbruk eller narkotika missbruk så kommer du alltid att vara en missbrukare och många kommer att se ner på denna person.. det kan vara allt från att personen ser sliten ut efter ett X antal år med någon form av drog och rus i kroppen och de liv de har levt för många missbrukare är även hemlösa eller kriminella..
hemlöshet:
de ser många ner på som fan det mår skit, det är hungriga, smutsiga men kan vara världens goaste människor som många vill bort från gatan men har ingen möjlighet för att våra myndigheter sviker.. med hemlöshet uppkommer missbruk eller tvärt om.. det ser slitna och smutsiga ut och går vi förbi en sådan tänker vi fy fan hur kan/vill man leva så.. har någon frågat dessa människor om de vill leva så..
sexmissbruk:
är ett sånt jävla brott, speciellt våldäkt, pedofili och barnporografiska brott.. alla dessa i stortsätt som uppdagas blir straffade.. och jag tycker dessa brott är fruktansvärda.. men tyvärr så blir många oskyldigt dömda.. och det tycker jag är så jävla tragiskt.. jag inser att de som blivit drabbade mår dåligt men tänk oxå att de som hängs ut på nätet kanske är en helt oskyldigt dömd du vet inte det.. och det är dragiskt.. tänk att en person har levt med skyddad id och allt i 10-12 år för att han har suttit inne pga att han skulle ha förgripit sig på sin styvdotter.. fruktansvärt brott.. mamman anmälde detta men tyvärr så stämmer ej mammans vittnes uppgifter.. men flickan säger att killen ej förgripits sig på henne, killen i fråga nekar.. mamman vittnar för.. 12 år senare söker flickan resning och killen bli friad.. men hela hans dom och liv med bilder och allt finns på nätet.. och det som sätts ut på nätet går inte bara att plocka bort.. detta är helt sjukt.. han har blivit misshandlad, blivt av med jobbet, lägenhet, suttit inne för detta.. och aldrig kunnat stanna på en plats längre tid pga att när folk får reda på detta så blir hoten stora igen.. han har fått levt med rädslan att någon skulle se bilderna på honom..
sedan hängs även sexbrottslingar ut på nätet och där finns det en annan sida på det hela att det inte bara blir de som har gjort brottet som bli straffade utan även offren.. finns ett ex, en flicka blir utsatt av en bekant för sexuella övergrepp.. ingen vet om detta mer än det närmsta.. det hinner gå 3 år.. så sätts denna bekant ut med namn, personnummer och allt på nätet folk i skolan kopplar ihop ett och ett och kommer på vem detta är.. denna flicka blir hårt mobbad och retad och mår skit.. denna flicka tar livet av sig..
tycker att nu får folk börja tänka efter.. allt behöver inte alla veta..
Känns toppen
Igår började mitt jobb och det kändes jätte bra fast det var kaos. Men det har vi löst. Och idag är det flesta ledig inte jag. Jag jobbar och barnen har tur att de har mormor och morfar så att mamma kan jobba. Mina föräldrar är underbara jag har en jäkla tur som har dem annars skulle inte mitt liv ha funkat och speciellt inte sen bag blev sjuk.
Nej nu sätt lite fart. Så man blir klar.
Första dagen
Då sitter jag här med en mugg te och två knäckemackor. Ska strax klä på barnen. Jag börjar min första dag på jobbet och det ska bli så jäkla roligt. Vad jag har längtat att börja jobba på schema när man vet bär man är ledig och när man ska jobba. Men nu har jag inte tid att sitta här. Men uppdaterar hur det gick sedan ikväll.
jobb
i fredags kom ett glädje besked och det är att jag har fått fast jobb i kommunen, så imorgon så börjar jag och det ska bli så sjukt kul att börja jobba igen. tänk att min situation har börjat lösa sig och jag har längtat så mycket ut att jobba för har saknat det så enormt mycket sen jag slutade jobba innan jag fick emiliya.. har inte jobbat fast någonstanns sen augusti -07.. men har ju jobbat en hel del efter det men saknar att ha ett schema att gå på och man vet vilka dagar man är ldig och vilka dagar man jobbar och vilka dagar man kan planera saker på.. det känns just nu som hela mitt liv börjar lösa sig..
när jag fick mitt 22:A nedslag från försäkringskassan att vara cancer är ingen anledning att vara sjukskriven så har nästan inte varit sjukskriven alls under hela perioden.. men jag mår som sagt toppen med att få komma ut och jobba.. men man trodde ju aldrig som att jag har min sjukdom och som att det syns så jag försökte se det positivt och att jag skulle få ett jobb en dag. men att det kommer vara tufft innan..
jag har få¨tt höra att det är så klart att du kommer att få jobb och att din sjukdom inte är ett hinder.. och då säger jag bara men tänk efter vem vill anställa någon som är sjuk.. det är tyvärr i stortsätt ingen som att det kan bli en ekonomisk belastning.. men nu fick jag chansen i kommunen och det är jag väldigt glad över.. för jag älskar och jobba som personlig assistent..
cancer
stolt
idag fick jag hem gå bandet som jag har fått hjälp av att införskaffa av cancerfonden och jag tänkte att då kommer jag inte undan och att jag kan stelna till kommer minska.. mitt stora mål är att kunna börja springa igen som jag gjorde mycket under -09 och 10 innan jag blev sjuk i cancern.. för då sprang jag ca 5-10km varjedag med barnvagn.. och det var tufft och dit vill jag igen.. men det kommer nog ta tid men dit ska jag.. gjorde ett diagram som talar för målvetenhet men diagramet som jag gjorde inte världen snyggaste så jag skrattar åt det =)
alla ni andra som tränar sätt inte upp för stora delmål, utan sätt upp många små i såna fall då kommer ni att lyckats bättre.. och nu kör vi så svetten sprutar och styrkan öka och flåset minskar..
autismmottagningen
jag får hoppas att det går bra, det är lite jobbigt för den personen som skulle ha varit med på autismmottagningen är sjukskriven och då blev det den personal från förskolan som jag ej kommer överens med och har inte gjort under dessa två år som har gott för hon har alltid något och klanka ner på.. och jag känner att det är jobbigt att hon ska vara med.. och förra gången på mötet så blev det lite ord samman komster för hon tror att hon kan och vet allt.. och jag vet vell bäst hur mitt barn och reagerar och hon vet inte alls hur det är hemma hos mig fast hon tror det.. bara för att emiliya är på ett sätt på förskolan r det inte säkert det är så hemma. emiliya har svårt när det blir många och blir lite apatisk och stirrar bara ut i tomma intet men så är hon inte hemma med familjen men kan bli om det kommer många hem.. men denna personal tycker att det är svårt att komma i kontakt med emiliya.
men jag har pratat med hab personalen så det vet vad jag tycker om henne och berättat hur hon har hållt på och försökt trycka ner mig under 2 års tid så det skulle ha det i baktankarna för det är väldigt jobbigt.. för riktigt från början när jag skolade in mina barn var mycket som handlade om att jag var ung förälder och att jag måste behöva mer hjälp och jag tyckte inte det för jag klarar mig. sen var det att jag hade dåligt omdöme med att jag skaffade barn med barnens pappa.. och sedan har det kretsat att emiliya inte kan prata och inte säger något men hemma pratar hon och det har mina föräldrar kunnat intyga men denna personal säger nej så är det inte.. sen så tycker hon att fast jag har cancer ska jag kunna ha barnen hemma och jag ska inte orka jobba och jag ska sluta vara så trött men hon fattar ingenting..
men ska försöka komma vidare och strunta i detta.. men det är svårt som att det kommer upp nya saker hela tiden.. men nu gör vi ett nytt försök ett leende på läpparna kanske hon blir snäll hon med..
stöd familj
men sen har vi emiliyas familj eller par det är ett par från centrala tierp som inte har några egna barn och är 25-27 år och där sitter mitt tvivel. jag vet att det finns aldrig någon garanti hur länge en familj kan ha kvar barnen. men just i detta fall så sitter mina funderingar på det fallet att de är så pass unga så hon skulle kunna bli gravid vilken minut som helst känns det som och de har ingen erfarenhet av funktionsnedsättningar mer än att hon har jobbatr inom LSS och det är skillnad på ett jobb och ha det hemma så funderingarna är stora ang kommer det att säga ifrån emiliya om det blir gravida eller hur kommer det att bli då, kommer det bli en ny process då eller hur kommer det att bli. allt känns så ovisst och mycket tankar.. och jag ser inte ner på de för att det är unga utan mer att det är i den åldern där man kanske börja planera egna barn och då går funderingarna som att man måste vara så strukturerad och rutinmässigt.. och alltid när det händer nya saker så kan det bli väldigt jobbigt för emiliya så just idag så går mycket tankar men så vänder man på det inget säger att det inte kommer att vilja ha kvar emiliya fast det får ett eget barn för om det går något år då kanske emiliya är 6-7 år och då vet det ju vad emiliya behöver och hur hon är.. jag kommer ge dessa människor en chans.. och efter jag har träffat dem så kommer jag ta ett beslut efter det..
hur mycket kan man sakna en person
krippe dog i tsunamin 8 år sen
sebbe dog av sliter efter en bilolycka för 4 år sen
magnus dog i sin diabetes 1½ år sen
(eva-my)- ingen så var så mycket med i gänget men var med som att hon var tillsammans med magnus och hon dog för 8 år sen i tsunamin och hittades aldrig.. så det känns lite tungt..
men magnus och jag var de som hade starkast band.. och kunde prata om precis allt.. han saknar jag så enormt mycket.. många ggr som man sitter när det hänt både roliga och tråkiga saker nu ska jag ringa magnus.. sen kommer man på sig själv, att det går ju inte..
gå band
detta gå band har jag fått genom cancer fonden för att jag inte ska stelna till, för pga mina medeciner kan man stelna till ordentligt så det vill att jag ska hålla konditionen uppe och det är lite svårt med det att jag har barnen hela tiden och vara ute och gå med dem är inte alltid så lätt så därför fick jag hjälp med detta och det känns underbart.. och sedan så kan det vara lättare att gå på detta de perioder jag inte vill gå ut pga att jag är likblek och orken tryter med att klä på sig så mycket och så.. så detta har jag fått och mål är att gå 5 km om dagen.. så det är mitt mål just nu..
Kassler och rislåda
3 st port ris
250 g kassler
0,5 st purjolök
1,5 dl grädde
0,5 dl majonäs
0,25 dl chilisås
100g riven ost
1. koka 3 portioner med ris. skär kasslern i tärningar och strimla purjolöken. blanda det kokta riset med kasslern och purjolöken och häll sedan i en ugnfast form.
2. blanda grädde, majonäsa och chilisås och häll över kasslerblandningen. strö över ost.
3. tillaga i mitten av ugnen i 225 grader i 20 minuter. servera med sallad.
