Sara, Emiliya & Imran

igår när jag stod och duscha tappade jag massor av hår blev en 5 liters påse med hår. så idag beslöt jag att gå till frissan och klippa en frisyr som gör att jag kan dölja mina kala fläckar.. så här blev resultatet.. jag själv tycker det är jobbigt jag trivs i långt hår så jag tycker detta är skit..

 

just nu är jag ledsen. satt och kollade på filmen saknar dig och det skulle jag inte ha gjort kom upp så många känslor och det känslor som kom upp var ang min bästa kompis magnus som jag förlorade vid julen 2010 fan vad jag saknar dig. varför finns du inte mer.. varför lämnade du mig. jag vet att du alltid finns med mig. men skulle vilja ha dig. vi kunde prata om allt. du och jag och våra starka band.. älskar dig magnus du är och var världens bästa kompis.. och ingen kan ta din plats.. skulle göra vad som helst för att få träffa dig igen.. varför lämnade du mig när jag behövde dig som bäst, varför gav du upp.. jag vet jag vet att du kämpade på i 9 år och att din kropp inte orkade.. men jag måste orka att kämpa utan dig.. fan vad jag älskar dig

ja så hette diagnosen min dotter fick. äntligen är det klart, mina farhågor att det var något var rätt och det är lättnad att veta och veta att nu vet man vad man ska sätta in för hjälp..
sen kan man tycka att det är förjävligt att för att få rätt hjälp måste man få en diagnos stämplad på ett papper det tycker jag är lite fel men just nu känns det som en lättnad som att nu kan man gå vidare där ifrån..
hon och jag ska gå i autism skola och det ska bli lite intressant för mycket av hennes svagheter går att träna upp men allt med henne tar längre tid än emd en normal 4 åring men allt funkar och jag försöker inte hålla henne borta från samhället hon kan bli trött av mycket intryck men hon får lära sig leva med det och hon vänjer sig sakta men säkert..

idag har jag även sökt stödfamilj till mina barn så det ska höra av sig inom en månad ang för att boka en tid och göra en utredning..

annars har det inte hänt så mycket idag jag är ganska trött idag.. så ikväll blir det en film under täcket i soffan..

idag blev svaret nej på jobbet jag sökte, jag är inte låg eller bitter för det men det känns för jävligt att jag får ett nej för att jag har små barn som att det något negativt. för mina barn är sällan sjuka, jag har aldrig vabbat på 4 år för jag brukar alltid lösa det på andra sätt..  rektorn ville ha mig för han tyckte jag var mest lämpad för detta jobb, flickan ville ha mig för hon tyckte jag skulle passa bäst till henne men föräldrarna var negativa för att jag hade barn. rektorn pratade med flickan på förmiddagen och hon sa att det var sara hon ville ha men sen hade föräldrarna övertalat henne att det blir problem med en assistent som har små barn.. så här sitter jag men känner mig ganska nöjd än då.. fick silver plats av 40 sökande vad kan man begära..

men jag sökte 4 jobb till idag mitt mål är ju att ha ett jobb innan sommarn och det jobbar jag för.. och jag hoppas det kommer ett jobb som jag känner detta vill jag ha.. jag trivs kanon som assistent så det är emst det jag söker..

annars har jag mest vilat idag, blir väldigt trött av morffinet så har mest legat idag.. känner mig väldigt matt..

här sitter jag och tänkte lägga ett inlägg innan hemsjukvården kommer. har så fruktansvärt ont i ryggen och revbenen, så hemsjukvården kommer och ska ge mig en morffin spruta men det har 7 före mig och det trodde det skulle ta drygt 2 timmar.. och jag tycker dessa timmar går långsamt tycker till och med minutrar och sekundrar går sakta.. och smärtan är förjävlig denna jävla cancer håller på ta knäcken på mig jag vill bli frisk.. mitt tålamod börjar ta slut ang denna jävla plåga man får gå igenom är så förbaska trött på folk som skickar till mig, fy fan livet är skit för jag är förkyld och jag känner bara HÅLL KÄFTEN ni kan få byta med mig.. ni har ingen aning om hur det är att allt är skit och det känns som livet håller på rinner ifrån en.. sen vet jag att folk har det mycket värre än mig.. men en förkylning det är inte så farligt..

mitt hår har börjat falla med*suck* jag hoppas det bara är underhåret nu med..

ska jag skriva om lite annat med..
idag var jag på sista träffen inför detta jobb jag hade sökt och det gick jätte bra det är som elev assistent och idag fick jag träffa flickan och hennes föräldrar och det gick jätte bra och kändes jätte bra.. men som sagt så är det en tjej till som det nu ska välja emellan och det som ligger i minus åt mig är faktiskt det som betyder mest för mig och det är mina två underbara barn.. de är rädda att det kan bli mycket VAB.. men jag hoppas innerligt det väljer mig.. skulle ha fått besked av rektorn idag på eftermiddagen men han ringde och berättade att flickan och föräldrarna ville tänka över natten.. så jag ska få besked under morgon dagen..

det finns en sak som jag tänker på och det är att ingen där jag sökt jobb vet att jag har cancer och jag undrar vad de kommer att tycka om jag tappar håret för jag har bestämt mig för att jag bara kommer att använda sjal och ingen peruk under tiden för håret växer ju tillbaka men undra vad elever och lärare kommer att tycka.. men det får jag ta då.. just ikväll känns mycket jobbigt och jag känner mig svag och ledsen.. men jag kommer vell igen imorgon är det en ny dag och då blir det nya tag..

strax hoppas jag hemsjukvården kommer och jag kan få smärtlindring och sedan få ta min imovan och gå och lägga mig om jag kan sova.. men det går ganska fort för smärtlindringen som att det är sprutform..

nu i 2 dagar så har jag varit hemma hos mina föräldrar jag har tur som har fått sova lite. men idag vaknade jag med världens smärtor.. och det trycker emot så hårt emot ryggen så jag vet inte vart jag ska ta vägen inga tabletter hjälper så ingen vits att ens ta dem.. men idag åkte jag hem till mig för jag och min pappa har lite svårt med varandra i mellan åt.. för han tänker mest på sig själv och man märker på han att han tycker vi är iväg fast han inte säger det rakt ut.. men det är bara att kämpa på.. imorgon kommer barnens pappa för att hälsa på och träffa barnen. och det är inga konstigheter fast folk undrar vad han ska hem till mig att göra.. men fattar inte folk att barnen har rätt till sin pappa.. ikväll har jag plockat undan tvätt, städat upp leksaker och nu sitter jag och funderar på om jag ska gå och slänga sopor och städa badrummet..

i måndags var det cellgiftbehandling och efter det har jag haft full speed hela tiden för haft så mycket inbokat med anställnings intervjuver och allt och sedan när jag skulle ta det lungt igår (torsdag) så rasade allt. smärtorna och kramperna i mellan gärdet och känslorna for upp och ner förlamade tröttheten gjorde att jag inte klarade mig själv så fick åka hem till mamma och pappa för att få hjälp med barnen. det känns tufft i perioder när man måste ta hjälp av andra för att klara sin vardag men ibland är man tvungen. just nu kämpar jag för att bli av med tröttheten för att orka åka hem. och imorgon tror jag att jag ska orka eller hoppas på det i allafall. idag har jag annars gått en promenad som gav drygt 9000steg. och det var skönt men halvvägs så tänkte jag hur ska jag orka men jag kämpade på och jag blev klar och framåt kom jag och till affären med.. nu har man ätit mat och det känns bra att jag har kommit in bra på att äta både lunch, middag så i stortsätt inte har funkat sen -07 när jag jobbade som mest. snart dax att gå en sväng till affären för att köpa formfrnaska så jag kan göra toast i kväll..

det gick toppen på intevjuven det känndes jätte bra när jag gick där ifrån jag blev vald 5 av det bästa av 40 och nu han jag inte ens hem innan jag hade gått vidare till nästa gallring så jag har gått vidare 2 av de 5 så på måndag är det sista sen ska det väljas vem som får jobbet jag känner mig så glad och hoppas givetvis att jobbet är mitt.. just nu håller jag på med maten kyckling i lergryta och det är första gången som jag ska göra mat i en lergryta.. lånade mammas för att kolla om jag känner att det är något för mig.. om jag ska invenstera en själv sen.. fy fan vad jag mår illa och är trött efter gårdagens behandling men känner mig ändå så himla glad jag hoppas detta går vägen och jag kan börja jobba igen.. det är visserligen bara 50% tjänst men det känns underbart ändå för ska ansöka om vårdbidrag och hab trodde jag kunde få på 25 % och då har jag inkomst som en 75% så det ska gå vägen.. känner mig så lycklig..

idag ska jag på intervjuv nummer 2 denna vecka. och denna intervjuv är jag mer nervös för än vad jag var igår för idag ska jag till min gamla gymnasie skola. har inte varit in där sen jag sprang ut där ifrån -06. och var vell nog sista stället jag skulle gå in på igen men nu ska jag det för jag ska på intervjuv och kanske börja jobba där. jag håller extra tummarna för detta jobb för det är inget jobb som sliter på min rygg.. annars är jag ganska trött just nu, sovit lite dåligt i natt och sen kom imran klockan 5.10 imorses och tyckte det var dax för mamma att gå upp.. så var lika bra att gå upp för han tänkte inte sova mer i allafall.. försökte ha han bredvid mig men det ville han inte alls.. så vi två gick och åt frukost istället.. snart ska emiliya få frukost med men hon verkar inte speciellt hungrig idag

idag har jag varit på cellgiftbehandling 4/22 och än så länge har jag inte börjat tappat något hår, men tappade inte allt förra gången heller utan tappade bara tussar och mest under håret och jag har så extremt tjockt hår i vanliga fall så det syndes inte men bara känslan då var jobbigt att håret höll på att ramla.. men fick höra kommentarer om vad är håret värt emot livet.. men det går inte att jämföra.. och tror kanske att är man 50 år och tappa håret var det lute lättare att acceptera.. men jag var bara 24 år och tänkte mycket på detta. men denna gång ser jag lugnare på det fast jag tycker det är en jobbig tanke som att man ska söka jobb osv. annars är det som är jobbigaste just nu är faktiskt illa mående och trycket emot ryggen det gör inte ont men känns obehagligt hela tiden.. men vet att det kommer att bli bättre och denna omgång mår jag så mycket bättre än vad jag gjorde förra året denna tid.. sedan har jag fått blod idag igen och det gick bra men magen blir bara lite orolig efter det.. nästa gång blir det nog sista omgången med blod för då har värdet passerat 100 tror de

intervjuven gick jätte bra kändes så i allafall men tron att jag skull få jobbet är liten, men fick komma på intervjuv men var ändå utvald av 18000 som hade sökt denna tjänst men fler av de sökande hade högskole utbildning och 17-20 års erfarenhet men jag tycker jag har gjort ett bra jobb att få komma på intervjuven och som sagt så var chefen där väldigt positiv och han var väldigt imponerad av min erfarenhet pga min låga ålder men jag han med mycket i sthlm under väldigt få år och där växte jag jätte mycket som person.. och det är stort för mig att fick komma på intervjuv till en stor missbruksenhet

nu ska jag försöka skriva en historik om min cancer och försöka korta ner den så mycket som möjligt.

mars -07
då börjar min resa och kamp, jag tog massa provtagningar, röntgen och allt för jag skulle göra en gastric bypass operation och den genom fördes med det att det höll på att tappa greppet om mig under operationen och jag misste jätte mycket blod. så det var beredda att ringa mina föräldrar. men operationen genomfördes och jag skrevs ut från sjukhuset.

maj -07
jag började få extrema smärtor i magen, rygg och nedre delen av buken. jag åkte in till sjukhuset och klämde och jag fick utskrivet kåvepenin med att de sa att jag hade en infektion efter operationen.

juni -07
så kontakde jag vårdcentralen och berättade att mina smärtor fortfarande inte har försvunnit och att jag mår inge bra, jag mår illa och jag har jätte ont i kroppen. det skickar mig akut till st:görans sjukhus. och de tog prover och jag blev inlagd fick då reda på att jag var gravid och att det misstänkte utanför havandeskap och därför jag hade så ont. det gjorde ett vaginalt ultraljud men allt såg jätte bra ut. och det tyckte jag skulle kontakta en barnmoska. jag blev utskriven efter 1½ dygn. men mina smärtor var extrema och det var jobbigt att jobba hel tid med dem men jag var tvungen.
jag kontaktade en barnmorska och allt såg bra ut men jag var väldigt uppsvälld i magen så det var nog av det smärtorna tog fart som att jag var ny opererad.

augusti -07
så var jag och jobbade då forsade det blod så jag trodde att jag hade fått missfall ringde till min chef och de kom en tjej från jouren ut och tog mitt arbetspass och jag åkte in till danderydssjukhus. där gjorde dett ett ultraljud och kunde konstatera att barnets hjärta slog och fick ingen riktig förklaring till detta. så fick åka hem och blev i allafall sjukskriven 50%. och fick en tid till specialist mödrvården. och där sjukskriv det mig 100% resten av graviditeten och då var jag i vecka 12. men smärtorna dog inte men jag levde mig leva med dem.

mars -08
då kom min dotter till livet efter 9 minuter på förlossningen och jag kände inte riktigt av värkarbetet som att jag hade sådana extrema smärtor hela tiden.

april -08
var jag in på rötgen och provtagningar och allt för mina smärtor dog inte ut fast det hade gått drygt 1½ månad sen förlossningen. men det kom inte fram till något utan det fick ingen förklaring mer än att det kunde var ichiasnerven som kom i kläm och där igenom så kunde jag få mina extrema smärtor.

juni -08
åter igen så var jag gravid och valet var självklart att behålla det och det skulle bli lite mer än 1 år mellan barnen fick reda på att jag skulle ha beräknad förlossning 16 mars.

augusti -08
så kämpade jag en hel natt hemma hos mina föräldrar med så extrem smärta så jag trodde jag skulle dö, och trodde att förlossningen hade satt igång så min mamma försökte nå de på akuten i tierp men inget svar så det slutede med att vi ringde en ambulans och kom in till akademiska sjukhuset i uppsala. och där kolalde de och förlossningen var ej igång utan barnet låg där det skulle men det konstaterade i allafall att jag hade ett kraftigt njurstens anfall och skrev ut smärtstillande det kunde int göra något för det första var jag gravid och för det andra så tillhörde ag inte uppsala landsting.

hösten -08
åkte jag in och ut på sjukhus med smärtorna han och gå igenom att ligga på alla stora sjukhus i stockholm men inget kunde man riktigt komma fram till vad det var för fel.

februari -09
6 veckor innan förlossningen misstänkte jag att förlossningen var på g. så ringde in och som att förra förslossningen hade gått så fort så beslöt man att jag skulle komma in för att kontrollera det. och sagt och hjort 3 timmar efter samtalet så var min son född.

mars -09
så åkte jag åter igen in akut och fick där reda på att jag har problem emd min njure och kommer att behöva en ny. fick massa medeciner.

juni -09
så var jag i finland till min morfar tillsammans med min mamma och mina barn och mina smärtor var ohärdeliga med jag överlevde kom hem och direkt fick jag ringa till sjukhuset och fram och tillbaka. så fick jag konstaterat att jag hade förstor lever. och åter igen nya medeciner och ut med de gamla.

hösten -09 och våren -10
så åkte jag in och ut från sjukhusen mellan specialist mottagningar och oliak läkare och olika provtagningar och röntgen och ultraljud och de visste inte vad det var för fel på mig mer än att jag hade njursten..

juli- augusti -10
jag började jobba inom vården och en morgon hade jag så ont så jag kunde knappt gå och kom på akuten i tierp och där konstaterades njursvikt blev sjukskriven 10 dagar men hade så ont och det klämde ut på ryggen. började jobba igen och jobbade 2 dagar sedan hade jag varit svimfärdig efter jobbet åter igen så fick jag uppsöka läkarvården och träffar samma läkare jag har trffat flera gånger på akuten. och det slutade med att han skickade in mig till uppsala där det togs prover på ryggmärgsprov.. och det såg inge bra ut, jag hade blåmärken på kroppen och det undrade hur jag hade fått dem och jag sa jag vet inte det bara plppar upp från igenstanns. och sagt och gjort mina vita blodkroppar var inge vidare. det togs röntgen bilder och ultrljud jag hade stora stenar så det skulle skicka en remiss till urologen.. och fick morrfin och fick åka hem det skulle ringa mig dan efter och berätta vad prover och allt sa.

september -10
chockbeskedet kom jag hade en tumör i magen på 3127g och nästa besked kom att den går inte att operera bort för den är som flytande margarin. jag fick världens döds ångest. de sattes in cytostika behandling 2 dagar efter beskedet. höll på med det i 3 veckor. men utan resultat så det gick över på cellgiftsbehandling. och svarade jag jätte bra på men jag blev jätte dåligt.

december -10
så försvann min färg i ansiktet och resten av kroppen, mina ögon var tomma, ingen trodde att jag skulle överleva nyår inte ens läkarna. och mina föräldrar speciellt mamma trodde att det var sista julen med mig.

februari -11
sprängde njursten så en del av smärtorna minskade av det

mars -11
nu hade allt vänt och jag mådde bättre och nästan hela tumören var borta det lilla som var kvar skulle operars bort.

april -11
jag var på min sista cellgiftsbehandling och jag trodde kan det vara sant hade åkt in  varannan måndag sen i september. men det var sant. och jag mådde jätte bra. det ända var sömnen som inte funkade och jag fick utskrivet insomnings tabletter.

juni -11
kom ett bakslag det upptäckte cancer partiklar i käken. världen rasade lite granna

juli -11
jag kom in till käkkirurgen som skulle skrapa hela övre käken. och det gick bra allt blev klart på samma gång.

november -11
smärtor börjar komma, blå märken började komma. och fick fick en remiss till akademiska igen

december -11
skulle in och ta ryggmärgsprov och röntgen men blev inlagd för hade så lågt blodvärde så jag fick blod. och det hittade en tumör under revbenen upp mot högra lungan och jag de satte in celiigifter och får åka in och få blod. och nu måste de stoppa detta så inte cancern angriper hjärtat.

januari 2012
imorgon så ska jag in på cellgiftsbehandling 4/22

 

4st laxfilé
150g fetaost
1,5 dl lätt créme fraiche
2 tsk torkad oregano
1 nypa salt och peppar

1. tina ev. laxen, lägg i en form. sätt ugnen på 225 grader.
2. mosa ihop övriga ingridienser och bred över laxen.
3. sätt in ugenen till laxen är genomstekt och täcket fått fin färg ca 20 min.
4. servera med potatis och sallad

idag har det varit en ganska lugn måndag har inte hänt så mycket.

jag var iväg och handlade och där mötte jag upp mamma och så följde jag med mamma hem skulle bara äta lunch och hämta lergrytan för på onsdag ska jag testa för första gången att göra mat i en lergryta, testar i mammas innan jag ska köpa en egen.
men vi åt lunch och så var barnen jätte griniga och trött så la de en stund hos mamma och då passade jag på att vila jag med. och jag somnade.

sedan cyklade jag hem i ösregnet och sedan lagade jag mat, idag blev det potatis och lax med fetaosttäcke(recept kommer senare). sedan diskat

och nu har man vikt undan alla julgardiner. och snart dax för barnen att duscha. för imorgon är det dax för dagis igen. och det ska bli lite skönt.

idag ringde de om ett jobb som jag har sökt så ska på en anställnings intervjuv på onsdag i uppsala. så det blir 3 stycken denna vecka. imorgon blir första och sedan onsdag och sedan blir det torsdag.

den på onsdag är lite speciell för det är på samma gymnasie skola jag har gått på och samma linje som en elev behöver en assistent.

nu dax att göra lite nytta..

inatt så sov jag ca 8 timmar så det har varit en bra start på det nya året.
cyklade hem med barnen imorses från mamma.
dagen har varit bra barnen har visserligen varit rikigt i sitt esse idag så har funnits mycket att göra..
sedan på eftermiddagen dök Dennis upp en kille jag har skrivit med på nätet och han var super trevlig.

och snart blir det dax för sängen och känner men nöjd men jätte trött..